< Sufin Rumi

Den mest populära sufiska författaren idag är Rumi. Mohammed ben Mohammed bin Husain al-Balkhi fick smeknamnet Maulana Jalal-uddin Rumi, efter staden Rum i Turkiet. Han föddes år 1207 e.Kr. i Balkh, Afghanistan. Hans familj flyttade till Rum i Turkiet för att undkomma de mongoliska horderna. Han växte upp där, fick namnet ”Rumi” och avled år 1273 e.Kr. Rumi var upphovsmannen till ”dervischdansens snurr”. Även efter så många år är han den mest kände och mest läste sufisten idag.

Det bör betonas att Rumis lära skiljer sig mycket från den vanliga sunnitiska och shiitiska islam. Att säga att hans texter är märkliga är en underdrift. Här följer ett litet urval av den klokhet, passion, fulhet och grovhet som präglar hans texter.

”Någon frågade en gång en stor shejk vad sufism var. ’Känslan av glädje när en plötslig besvikelse infinner sig.’” (The Essential Rumi, s. 171)

Sexuella och vulgära läror

I The Essential Rumi, s. 283, står det att den sufiske poeten Sanais stil imponerade på Rumi. Sanai sa att vulgära skämt kan vara lärorika.

I Rumis bok *Mathnawi* 5:2831–4034 berättas en lång och obscen historia om hur kalifen (kungen) av Egypten sänder en armé på tusentals man för att belägra Mosul, allt för en fysiskt attraktiv konkubin. Kungen av Mosul överlämnar henne till slut och säger: ”Avguden hör hemma hos avgudadyrkaren.” Den segrande befälhavaren får syn på henne och överväldigas av lust. Han sliter av henne byxorna, men just när han ska ha sex hör han ljudet av ett svart lejon bland hästarna. Han springer iväg naken med sitt svärd, dödar lejonet och återvänder sedan för att ha sex med kvinnan. När de så småningom återvänder till kalifen i Egypten blir han galet förälskad i flickan, men just när han ska ha sex med henne hörs ett svagt ljud från Gud och han förlorar sin lust. Flickan skrattar högt åt honom, och när han blir arg berättar hon för honom om henne och kaptenen. Kalifen ger henne till slut till kaptenen. ”Detta är en profets manlighet. Kalifen var sexuellt impotent, men hans manlighet var oerhört kraftfull.” (The Essential Rumi s. 54–61)

En mans svartsjuka hustru skickade hem sin förtjusande tjänsteflicka för att hämta ett silverfat. Därefter insåg hustrun vad hon hade gjort och sprang också hem. Tjänsteflickan sprang snabbt hem för att äntligen ha en affär med kvinnans make. Hustrun sprang hem av svartsjuka. ”Tjänsteflickan sprang av kärlek. Hustrun sprang av rädsla och svartsjuka. Det är en stor skillnad. Mystikern flyger från ögonblick till ögonblick. Den rädda asketen släpar sig fram månad efter månad.” (The Essential Rumi, s. 178–179. I denna liknelse är tjänsteflickan den goda mystikern, hustrun den rädda asketen och maken är Gud. Berättelsen fortsätter med att redogöra för alla (vuxna) detaljer om hur hustrun överraskar de två strax efter akten. Kom ihåg att detta är tänkt att vara en lära som ska leda dig till Gud. (The Essential Rumi, s. 178–180, i Mathnawi 5:2163–2204, 2210.)

Den uppenbarligen mest motbjudande berättelsen hos Rumi är historien om en tjänsteflicka som tränade en åsna ”att utföra en mans tjänster”. Hon högg ut en del av en kalebass att använda, eftersom åsnans anatomi var större. Hennes husmor såg detta i smyg en gång och bestämde sig för att prova själv. Hon kände dock inte till kalebassens fläns , och åsnan punkterade hennes tarmar och hon dog. Poängen är att vi ska minnas henne som en symbol för omåttlighet och behålla vår balans, förmodligen precis som tjänsteflickan gjorde. Så tydligen är tjänsteflickans samlag med ett djur med hjälp av en kalebass ett lysande exempel för sufier på hur man lever ett liv i måttfullhet.

Om du är icke-muslim och helt chockad av denna förnedrande liknelse om Allah, ska du veta att de flesta sunnitiska och shiitiska muslimer skulle vara lika chockade.

Denna grova berättelse om Gud inom sufismen finns i Mathnawi 5:1333–1405 och kan läsas (om du verkligen vill läsa den) i The Essential Rumi, s. 181–182.

Det kan finnas hycklare även bland sufierna. De liknar en man som hör en varg släppa en fis när en annan dödar den på natten och svär på att det var hans åsna, eftersom han vet hur hans åsna släpper fisar. (The Essential Rumi, s. 213; Mathnawi 3:650–702)

Sökandet är i sig självt det enda målet

Det sägs att dervischen Shams träffade Rumi och frågade vem som var störst: sufien Bestami, som sade: ”Hur stor är min härlighet”, eller Mohammed, som erkände: ”Vi känner Dig inte som vi borde.” Till slut sade Rumi att det var Mohammed, för medan Bestami hade tagit en klunk av det gudomliga, så var vägen för Mohammed alltid i färd med att utvecklas. (ur The Essential Rumi, s. xi–xii)

”En dag ser en sufi en tom matsäck hänga på en spik. Han börjar vända och riva sönder sin skjorta och ropar: ’En bot mot det som inte behöver mat! En bot mot hungern!’ Hans brinnande längtan växer och andra ansluter sig till honom, ropande och stönande i kärlekens eld. En sysslolös förbipasserande kommenterar: ’Det är bara en tom säck.’ Sufin säger: ’Gå din väg. Du vill ha det vi inte vill ha. Du är ingen älskare. En älskares mat är kärleken till brödet, inte brödet. Nej, endast den som verkligen älskar, älskar tillvaron.’” (Mathnawi 3:3014–3030, hämtat från The Essential Rumi, s. 29)

”Det finns ingen bättre kärlek än kärlek utan föremål, inget mer tillfredsställande arbete än arbete utan syfte.” (Furuzanfars utgåva av Kulliyat-e Shams nr 152, hämtat från The Essential Rumi, s. 279)

Pilgrimsfärd

”En av Jalals lärjungar föreslog att hon [själv] skulle göra en pilgrimsfärd till Mecka. Hon tyckte att det lät bra, men gick först för att fråga sin mästare. Han sa att det var bra. Under denmidnight en han bad, föll han i extas och bad henne att följa med honom upp på taket. De såg den heliga svarta stenen från Mecka virvla i luften. Då insåg hon att Jalal var hennes Mecka, och att hon inte behövde bege sig någon annanstans.” (hämtat från *Rumi in the Arms of the Beloved*, s. 193–194)

Passion hos Rumi

”Det sätt på vilket du älskar är det sätt på vilket Gud kommer att vara med dig.

Så dessa två förlorade sig i sin sexuella trans. De brydde sig inte längre om festmåltider eller vin. Deras ögon var slutna som perfekt matchande kalligrafilinjer. Kungen gick för att leta efter den lärde, och när han såg dem ligga där i varandra, kommenterade han: ’Tja, som man säger: ’En god kung måste tjäna sina undersåtar från sitt eget bord!’ Det finns en glädje, en vinliknande frihet som upplöser sinnet och återställer anden, …’ (Mathnawi 6:3914–3979, hämtat från The Essential Rumi, s. 185)

Smärta

”Det finns ett djur som kallas ushghur, ett piggsvin. Om man slår det med en käpp sträcker det ut sina taggar och blir större. Själen är ett piggsvin, som blir starkare av att bli slagen med käpp.” (Mathnawi 4:74–109, hämtat från The Essential Rumi, s. 176)

Vin

”Sörj inte. Allt du förlorar återkommer i en annan form. Barnet som avvänjts från modersmjölken dricker nu en blandning av vin och honung.” (Furuzanfars utgåva av Kulliyat-e Shams nr 1937, hämtat från The Essential Rumi, s. 272)

”Ge mig inte ytterligare ett glas vin. Häll det i min mun. Jag har förlorat vägen till min mun.” (The Essential Rumi s. 6)

”Det vin vi egentligen dricker är vårt eget blod. Våra kroppar jäser i dessa tunnor. Vi ger allt för ett glas av detta. Vi ger våra sinnen för en klunk.” (The Essential Rumi, s. 6)

”Gud har gett oss ett mörkt vin så kraftfullt att vi, när vi dricker det, lämnar de två världarna. Gud har i haschets form lagt en kraft som befriar den som smakar det från självmedvetandet.” (The Essential Rumi, s. 6)

”Det finns tusentals viner som kan ta över våra sinnen. Tro inte att alla former av extas är likadana!” (Mathnawi 4:2683–2696, hämtat från Essential Rumi, s. 6)

”Lyssna till poeten Sanai, som levde i avskildhet: ’Vandra inte ut på vägen i din extas. Sov i värdshuset.’ När en berusad man hamnar ute på gatan, driver barnen med honom… Barnen följer efter, utan att känna till vinets smak eller hur hans berusning känns. Alla människor på jorden är barn, med undantag för ett fåtal. Ingen är vuxen utom de som är fria från begär.” (Mathnawi 1:3426–3454, hämtat från The Essential Rumi, s. 4. Se även Nicholson, vol. 1, s. 186)

Galenskap

”Inget mer vin för mig! Jag har gått förbi glädjen i det tjocka röda och det klara vita. Jag törstar efter mitt eget blod när det rör sig ut i handlingens fält. Dra fram det vassaste svärdet du har och hugga, tills huvudet snurrar runt kroppen. Bygg ett berg av sådana skallar. Klyv mig itu. Stanna inte vid munnen! Lyssna inte på något jag säger. Jag måste tränga in i eldens centrum. Elden är mitt barn, men jag måste förtäras och bli eld.” (Kulliyat-e Shams 1304, hämtat från Essential Rumi, s. 63) Mohammed talade också mycket om eld, men Mohammed sa att man skulle undvika elden.

”Jag har levt på gränsen till galenskap, i min strävan att förstå orsakerna, och knackat på en dörr. Den öppnas. Jag har knackat inifrån!” (Furuzanfars utgåva av Kulliyat-e Shams nr 1249, hämtat från The Essential Rumi, s. 281)

”I kärlekens slakteri dödar de bara de bästa, inga svaga eller missbildade. Fly inte från detta döende. Den som inte dödas för kärlekens skull är redan död.” (Furuzanfars utgåva av Kulliyat-e Shams nr 543, hämtat från The Essential Rumi, s. 270)

Förintelse

”Hallaj sade: ’Jag är Gud’, och levde efter det.” (Mathnawi 6:2019–2190, hämtat från The Essential Rumi, s. 219)

Judar och kristna

”Jag går in i den muslimska moskén, den judiska synagogan och den kristna kyrkan och ser ett enda altare.” (The Essential Rumi, s. 246)

Livet efter döden

”Varifrån kommer jag, och vad är det jag ska göra? Jag har ingen aning. Min själ kommer från någon annanstans, det är jag säker på, och jag har för avsikt att hamna där.” (Safa Anthology, hämtat från The Essential Rumi, s. 2)

Pengar och arbete

”Kornmagasinet” är en berättelse av Rumi om en sufi som vandrade omkring i världen på sin åsna. En gång när han vistades hos en grupp sufier lämnade han sin åsna hos en tjänare. De andra sufierna höll en stor fest till hans ära. Han var lycklig tills det var dags att ge sig av, och då fick han veta att de hade finansierat festen genom att sälja hans åsna. Han sa att han bara hade låtsats dela deras glädje. För att verkligen få del av deras glädje skulle han behöva stanna hos dem som vän. (Mathnawi 2:156–193, hämtat från The Essential Rumi, s. 250–251)

”Mystiker är experter på lättja. De förlitar sig på den, eftersom de ständigt ser Gud verka runt omkring sig. Skörden fortsätter att strömma in, trots att de aldrig ens har plöjt!” (Mathnawi 6:4876–4916, hämtat från The Essential Rumi, s. 30)

I kontrast till detta...

Guds ord är inte så sällsynt att du måste sänka dig till den här nivån för att försöka hitta något. Det har funnits här genom hela den nedtecknade historien i Bibeln.

(fortsättning följer)

Referenser

Arberry, A.J. The Mystical Poems of Rumi. University of Chicago Press. 1968.

Barks, Coleman (red.), The Essential Rumi. Castle Books 1995. Barks hämtade det mesta av sitt material från tre utgåvor av Mathnawi: översatta av John Moyne, A.J. Arbery och Reynold Nicholson.

Gowan, James G. Where Two Oceans Meet. Element 1992.

Hadland, David F. The Persian Mystics : Jalalu-d-din Rumi. (Utgiven av Sh. Muhammad Ashraf).

Moyne, John och Coleman Barks. Unseen Rain: Quatrains of Rumi. Shambhala. 1986.

Nicholson, Reynold A. (översättare) Rumi: Poet and Mystic. George Allen & Unwin. 1950.

Nicholson, Reynold A. (red.) The Mathnawi of Jalalu’ddin Rumi (översättning). E.J.W. Gibb Memorial Trust 1926, Biddles Ltd. Nyutgåva 2001.

Om inte annat anges är referenserna i The Mathnawi hämtade från Reynold Nicholsons utgåva. Luzac, 1925–1940.

Shiva, Shahram Hush Don’t Say Anything to God: Passionate Poems of Rumi. Jain Publishing. 2001.

Star, Jonathan (översättare) Rumi in the Arms of the Beloved. Putnam 1937.

Star, Jonathan och Shahram Shiva. *A Garden Beyond Paradise*. Bantam Books. 1992.

Se www.MuslimHope.com för fler artiklar.

Gud välsigne er.