Juni 2026
Föreställ dig följande: en from muslimsk resenär går in i moskén och lägger märke till ett stort antal djur och halm. När han börjar sin bön hör han en hög, oförskämd röst som säger till honom: ”Skrik inte, fodret kommer till dig.” Rösten kunde ha kommit från en medlem av samma sekteristiska grupp, som när de genomförde ett överraskningsanfall mot den [muslimska] byn Jabala mitt under fredagsbönen ropade: ”Det finns ingen Gud utom ’Ali, ingen slöja utom Mohammed och ingen dörr utom Salman.” samtidigt som de massakrerade männen och förvandlade moskéerna till värdshus – ja, vinkrogar! Vilka är dessa människor, och när de attackerade kristna, judar och medmuslimer, var de verkligen muslimer? Dessa ”muslimer” erkänns som sanna muslimer av många shiiter och vissa sunniter. ”Muslim” står dock inom citattecken, eftersom dessa människor av väldigt många muslimer betraktas som kättare (Ghali), utanför islam.
Vilka är dessa människor? Vad har följande gemensamt: ett förföljt folk, vilda laglösa och en batteridriven elektrisk messias. Vem är det som tror på en ”treenighet”, vars högsta manifestation är Muhammad, ’Ali och Salman al-Farisi? Syftet med denna uppsats är att ge både muslimer och icke-muslimer ett annat perspektiv på islams värld, bryta ner stereotyper om muslimer och kanske, genom en kort inblick i alawiternas märkliga levnadssätt, ge er något djupare att fundera över. Vi kommer att besvara alla dessa frågor, men för att kunna göra det måste vi gå tillbaka och förstå några saker om deras ursprung.
Alawiternas ursprung
Det råder faktiskt stor oenighet om alawiternas ursprung. De föredrar numera namnet »Alawi« (följare av Ali), men tidigare kallades de nusayrier. Vissa anser att nusayrierna var ättlingar till nazerinerna i Syrien, som den romerske historikern Plinius nämnde i Historia 5:23. Alawiterna består av ett antal stammar, varav vissa var infödda i nordvästra Syrien; andra stammar invandrade från Irak under 1100-talet. År 1516 dödade den osmanske kejsaren Selim I ”den grymme” över 9 400 främst alawitiska shiiter med de sunnitiska religiösa ledarnas välsignelse. Han bosatte många turkar i alawiternas hemtrakter i nordöstra Syrien, men med tiden anslöt sig många av dem också till alawiterna.
Alawiterna försökte upprätta ett eget land, som först kallades ”Den alawitiska staten”, men namnet ändrades sedan till ”Sanjak av Latakia” under perioden 1920–1936. Idag finns det upp till 3,5 miljoner alawiter, och de kontrollerade Syrien fram till 2011.
Deras religions historia
Enligt deras egen uppfattning härstammar denna shiitiska grupp från Gud, och deras religion är den som Muhammed och Ali förkunnade. Enligt fråga 44 i den drusiska katekesen bröt de sig ur druserna eftersom de dyrkade Ali, när de egentligen borde ha dyrkat Herren al-Hakim (996–1021 e.Kr.), som för druserna är den synlige Guden.
Enligt Patrick Seale, i *Asad: The Struggle for the Middle East*, Univ. of Ca. Press 1968, s. 8: ”Liksom de besläktade sekterna druserna och ismailiterna var de * * nusayriterna en rest av den shiitiska uppgången som hade svept över islam tusen år tidigare. De var öar som lämnats kvar av en tidvattenvåg som dragit sig tillbaka.”
Vissa spårar alawiternas lära tillbaka till Muhammad ibn Nusayr an-Namiri (ca 850 e.Kr.), som kallade sig själv Porten (Bab) till sanningen. Den utvecklades uppenbarligen genom Husayn ibn Hamdan al-Khasabis (ca 970 e.Kr.) lära. När shiiterna förlorade makten dödades alawiterna av korsfarare, mamluker och ottomaner, och alawiterna stred även sinsemellan. Som en sidokommentar kan nämnas att det fanns en sunnitisk alawiyya-dynasti i Marocko, men den har inget samband med detta.
Konflikten kring den alawitiska religionen
Alawiterna är en utlöpare av tolvshiiterna. De erkändes av den libanesiske tolvshiitiske ledaren imam al-Sadr år 1974 som legitima muslimer, efter att alawiten Hafez Assad hade tagit makten i Syrien år 1971. Hans son, Bashar, är likaså alawit. Andra, mindre grupper tror också på att Ali är gudomlig, och dessa grupper kallas tillsammans med alawiterna för »alawi«.
Ibn Taimiya/Taymiyya (d. 1328), ortodox muslimsk lärd och grundare av wahhabismen, utfärdade en fatwa (rättsligt utlåtande) mot alawiterna i ganska hårda ordalag. Han sade att de inte var pålitliga, ”de var större vantrogna än kristna och judar … större till och med än avgudadyrkare.” Han godkände jihad mot dem och sade att det var tillåtet att ta deras egendom och utgjuta deras blod, såvida de inte visade ånger. Se The Encyclopedia of Islam, ny utgåva 1995, vol. 8, s. 146–148 för mer information om detta.
År 1097 massakrerade korsfararna inledningsvis en grupp nusayriter, men när de fick veta att dessa inte var sanna muslimer visade korsfararna dem tolerans och hjälpte dem till och med i kampen mot ismailiterna. År 1120 besegrade kurderna och de ismailitiska muslimerna 25 000 nusayriter, men år 1123 besegrade nusayriterna, med hjälp av några avhoppade ismailiter, kurderna. År 1291 möttes alawitiska och ismailitiska ledare utan framgång i 'Ana för att försöka gå samman (ibid s. 147). De egyptiska (muslimska) mamlukiska härskarna förföljde dem från 1260 till 1518. När osmanerna tog över Syrien, med början 1516, förföljde de även alawiterna. År 1832, efter att nusayrierna attackerat den ismailitiska byn Masyaf, sände paschan av Damaskus tusentals soldater för att bekämpa dem. De förföljdes även 1870 och 1877. Fransmännen pacificerade alawitiska områden mellan 1918 och 1922. Efter att alawiterna massakrerade kristna nunnor den 27 april 1924 dödade fransmännen ytterligare alawiter. Under Sliman Murshad kämpade många alawiter mot de syriska nationalistiska trupperna, tills Sliman hängdes 1946. Alawiterna utgör idag 8–12 % av den syriska befolkningen. De utgör 65 % av befolkningen i Latakia-regionerna i östra Syrien och en liten del av södra Turkiet.
Efter att Hafez Assad hade kommit till makten försökte det sunnitiska Muslimska brödraskapet (Ikwan) nästan mörda Assad den 26 juni 1980. Många av Ikwan-medlemmarna befann sig i staden Hama, och regeringen skickade 500 syriska soldater för att straffa dem. Ikwan dödade dem alla. Från alla moskéer i Hama förkunnades högt och tydligt att gerillakriget mot Assad var över; nu var det dags att öppet stödja Ikwan och driva ut de ”vantrogna”. Gatorna i Hama var för smala för stridsvagnar, så Assads bror beordrade artilleriet att jämna staden med marken och skickade sedan in trupper för att döda alla övriga. Mellan 20 000 och 38 000 människor dödades. En alawit berättade för mig att Assads bror utvisades från Syrien på grund av detta. Syrien hade dock inga problem med sunnitiska heliga krigare under mer än trettio år efter det.
Sammanfattning: Muslimer som inte är alawiter är inte alla överens om huruvida alawiterna är äkta muslimer eller inte. Alawiterna hävdar att de följer islams grundläggande läror, men det finns uppenbarligen stora skillnader i tolkningen. På liknande sätt hävdar alla muslimer att de följer Jesu läror, men få har läst dem och känner till de inneboende motsättningarna mellan Fredsfursten (det vill säga Jesus) och islam. Medan många muslimer betraktade alawiterna som ghulat (en sekt) som ligger längre från Muhammeds läror än till och med kristna och judar, skulle vissa kunna betrakta islam som en ghulat i förhållande till Jesu lära.
Men oavsett vilka fel alawiterna eller sunniterna begår, eller vilka skillnader som finns mellan dem eller mellan dem och kristna, judar eller druser, är det fel av oss att döda någon på grund av religiösa skillnader.
Trosuppfattningar inom den alawitiska islam
Hemlighetsmakeri: Alawiterna har försökt hålla sina inre läror och ritualer hemliga, ungefär som frimurarna eller mormonerna. En av deras ritualer är en ” isk” nattvard, som innefattar att dricka vin. Liksom katolikerna tror de att vinet förvandlas till gudomen Allah.
Islams fem pelare: trosbekännelsen, bönen, allmosan, pilgrimsfärden och fastan under ramadan betraktas endast som symboler och behöver inte utövas. De har två ytterligare pelare:
Jihad, eller helig kamp/krig, betraktades också som den sjätte pelaren av kharijiterna.
Dyrkan av ’Ali (kallad Waliya) är den sjunde pelaren. Detta innebär inte bara hängivenhet till ’Ali, utan också kamp mot ’Alis fiender. I *Encyclopedia of Islam*, nyutgåva 1995, vol. 8, s. 147, står det: ”Som ghulat vördar nusayriyya ’Ali ibn Abi Talib som den högsta och eviga Guden (al-ilah al-a’zam, al-kadim al-azal).”
En ”treenighet”: Nästan alla shiiter (med undantag för zayditer) anser att 'Ali, Muhammeds svärson, var den rättmätige första kalifen. Alawiterna går dock längre och anser att 'Ali är en del av en manifestation av en ”treenighet” av Allah. De flesta muslimer förnekar varje form av treenighet. Liksom hos de andra isma’ilierna har Allah uppenbarat sig i en treenighet minst sju gånger. Det senaste uppenbarandet var Muhammed, 'Ali och Saliman al-Farisi. ”al-Farisi” betyder ”persern”. Det var Saliman som föreslog att man skulle gräva en stor vallgrav runt en del av Medina under Slaget vid Vallgraven.
Sju cykler: Alawiterna tror att Allah har uppenbarat sig i sju cykler bestående av tre delar.
| Namn / Slöja / Det dolda (Ism) | Uppenbarad / Essens (Ma’na) | Port (Bab) |
|---|---|---|
| Adam | Abel | ? |
| Noa | Set | ? |
| Jakob | Josef | ? |
| Moses | Josua | ? |
| Salomo | Asaf/’Asaf | ? |
| Jesus | Petrus | ? |
| Mohammed | Ali | Saliman al Farisi |
| ? | De tio imamerna | ? |
| ? | Den 11:e imamen | Muhammad b. Nusayr |
Observera att Noa och Set nämns tillsammans, trots att de levde med över ett årtusende mellan sig.
Reinkarnation (nasukkiyya): Människor som förnekar ’Ali kommer att straffas genom att återfödas som djur. I The Encyclopedia of Islam, nyutgåva 1995, vol. 8, s. 147, står det att nusayriterna tror att deras själar ursprungligen var ljus som prisade Gud, men att de sedan gjorde uppror mot honom och ifrågasatte hans gudomlighet. Sedan dess har deras själar förvisats till jorden, där de kommer att återfödas många gånger, medan de icke-utvalda återföds i evighet.
Att gå till moskén är inte viktigt för de flesta alawiter. De håller dock ceremonier i den berömda Umayyad-moskén i Damaskus.
Helgdagar: Liksom både sunniter och shiiter firar de offerhögtiden Id al-Adha. Liksom andra shiiter firar de högtiderna Eid al-Fitr, Eid al-Kabir och Ashura. De firar även jul och trettondagen. De firar också Nawruz, som är zoroastriernas nyår. Andra shiiter firar också detta och lär ut att detta var den dag då Muhammed överlämnade kalifatet till Ali.
Astrologi: Även om Muhammed var emot astrologi, använder alawiterna sig av astrologi; kanske har de här påverkats av zoroastrierna. De tror att stjärnorna i Vintergatan i själva verket är de troendes förgudade själar. ”Den som inser ma’nas identitet blir frälst och kan undgå metempsykos [reinkarnation]; hans själ, befriad från kroppen och förvandlad till en stjärna, återupptar sin resa tillbaka genom de sju himlarna för att nå det slutgiltiga målet (ghaya), nämligen kontemplationen (my’ayana) av det gudomliga ljuset.” (The Encyclopedia of Islam, ny utgåva 1995, vol. 8, s. 148)
Enligt den gamla nusayriska teologin har kvinnor inga själar och återföds inte. The Encyclopedia of Islam, ny utgåva, fortsätter: ”Kvinnor är undantagna från detta eftersom de är födda ur djävularnas synder; av denna anledning har de inte rätt att ta del av männens rättigheter (Sulayman, Bakura, 61).” Även detta skiljer sig markant från vad Muhammed lärde, nämligen att majoriteten av helvetets invånare var kvinnor (Bukhari, vol. 2, bok 18, kap. 9, nr 161, s. 91–92; vol. 1, bok 6, kap. 8, nr 301, s. 181, och vol. 1, bok 2, kap. 21, nr 28, s. 29). I modern tid berättade dock en alawit för mig att de idag faktiskt tror att kvinnor har själar.
Vin: Alawiterna i Syrien dricker vin. Tidskriften National Geographic har en bild på två syriska män i traditionell arabisk dräkt som dricker vin tillsammans. En alawit berättade dock för mig att de inte tror på att bli berusade.
Alawitiska sekter
Alawiterna själva är uppdelade i fem sekter: Solsekten (Shamsiyya), Månsekten (Qamari), Murshids – uppkallad efter deras Messias, Sliman Murshid/Murshad – Haidariyya och Ghaibiyya. Alla är överens om de alawitiska ”grundprinciperna”, men när Guds gudomliga manifestation, Ali ibn Abi/Abu Talib, lämnade jorden, är sol- och månssekterna oense om huruvida han nu lever i solen eller i månen. Månsekten består av sex alawitiska stammar. Majoriteten av alawiterna tillhör den sekten inom sin religion som deras föräldrar och stam tillhörde. Men förmodligen tillhör en majoritet av världens människor en religion helt enkelt därför att det är deras familjetradition. Många människor söker idag efter en tradition; hur många söker efter den sanna Guden?
Sliman Murshad, den elektriske Messias
Sliman Murshad föddes någon gång före 1900. Han utropade sig själv till Messias; många alawiter följde honom, även om det bör nämnas att många inte gjorde det; och hans trosuppfattningar är inte representativa för alla alawiter. Liksom Muhammed hade Sliman uppenbarligen symptom som liknade epileptiska anfall. Liksom Muhammed hävdade hans anhängare att även han utförde mirakel. Till exempel brukade han i hemlighet begrava mat i en lervägg, och när han slog hårt mot väggen kom maten ut så att byborna kunde äta. Hans ben glödde i mörkret, eftersom han hade målat dem med fosfor. Fosforet lyste när han bokstavligen tändes upp, eftersom han hade lampor anslutna till ett litet batteri som han bar med sig. Han ledde ett uppror mot den syriska regeringen under , han fick visst stöd av fransmännen, och syrierna hängde honom slutligen 1949.
Det mest märkliga är att till och med vissa av dem som stämde Sliman, och som inte trodde att han var någon sorts Messias, var ledsna över att han dödades eftersom han främjade saken för ”alawiternas självstyre”. Hur som helst, efter den tiden anslöt sig många alawiter till armén och det syriska Baath-partiet. (Det irakiska Baath-partiet är inte alawitiskt.) År 1971 blev Hafiz/Hafez Assad Syriens president, och hans son Bashar styr idag.
Är din religion sann, eller behöver även den ”batterier” för att hålla sig vid liv? Jesus sade: ”Jag är världens ljus” (Joh.8:12 ). Precis som insekter flyger in i insektslampor och dör när de istället borde söka sig mot solen, så hamnar människors själar i helvetet när de söker sig till den ”insektslampa” som behöver fosfor och batterier, när de istället borde söka Guds sanna ljus.
Om du är trött på religioner som behöver hjälpmedel, tvång eller traditioner för att hålla sig vid liv och brinna, vänd dig då till Jesus som förvandlar oss. Du behöver inga långa kommentarerböcker eller hadither om alla de finare lagligheterna i den rituella religionen; även dessa är insektslampor, när du behöver Gud. Gud tillåter inte att Hans ord förvanskas, och om du tror på det, lita då på Guds ord, Bibeln.
Det attraktiva med den ”alawitiska tron”
Varför är människor alawitiska muslimer? Vissa kanske tror att det beror på att detta gör det möjligt att vara muslim (med de fördelar det medför i ett muslimskt samhälle) utan att behöva utföra alla ritualer eller gå till moskén särskilt ofta. Alkohol (men inte att bli berusad) är tillåtet för en alawitisk muslim. Men det finns mer än så.
Inom den ortodoxa islam är Allah nästan omöjlig att förstå. Inom sunnitisk islam, om man vill veta allt som behagar och misshagar Allah, ”iakttar man indirekt” allt som Muhammed gjorde, såsom det står skrivet i traditionerna (Sunnah) som bevarats i haditherna. Haditherna är i viss mening mer inflytelserika än Koranen, eftersom det finns så mycket mer som redogörs för i alla dessa volymer. Den shiitiska islam har sina egna läror från Ja’far och andra, men när det gäller praktisk tillämpning lyssnar de på imamerna. Alawiterna hyser stor vördnad för Muhammed och Ali, och därför dyrkar de dem som Allah. Alawiterna vill lära känna Gud, och de tror att de kan göra det genom att ersätta Muhammed, Ali och Salman al-Farisi som en treenighet. Ett problem med detta är att Mohammed och ’Ali aldrig hävdade att de var Gud, ett med Gud, eller att de kunde förlåta synder. De accepterade aldrig att bli dyrkade eller titeln ”Herre”, och de tillät inte heller att andra kallade dem Gud.
Den sanna Guden kan man lära känna i Gamla testamentet. Där visas hur Gud interagerade med kungar, domare och vanligt folk. I Nya testamentet är Gud förstås ännu mer känd, eftersom Jesus kom till jorden.
Jämförelse med Bibeln
Hemliga läror är en del av den alawitiska religionen. Kristendomen innehåller djup sanning som endast blev känd genom Guds uppenbarelse. Men Gud har uppenbarat allt han vill att vi ska veta. Det finns ingen kristen lära, erfarenhet eller praxis som kristna undervisar om idag som inte är lättillgänglig för icke-kristna att höra eller läsa. Paulus säger i Efesierbrevet 3:9–10 att hans uppdrag var ”att upplysa alla om förvaltningen av denna hemlighet, som i evigheter varit dold i Gud, som har skapat allt. Hans avsikt var att nu, genom kyrkan, skulle Guds mångfaldiga visdom bli känd…”
Att tillbe andra är uttryckligen förbjudet i det första av de tio budorden. ”Jag är dock rädd att era sinnen, precis som Eva blev förledd av ormens list, ska ledas bort från er enkla och rena hängivenhet till Kristus.” (2 Korintierbrevet 11:3)
Reinkarnation: Bibeln lär att reinkarnation är fel; i Hebreerbrevet9:27 står det att människan är bestämd att dö en gång. I 2 Samuelsboken 12:23 sade David om sitt döda barn: ”Jag skall gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.” Reinkarnation är orimligt, eftersom vi alla hamnar i himlen eller helvetet efter döden. Predikaren 11:3 visar också att ”där ett träd faller, där skall det ligga kvar.”
Astrologi, att förlita sig på himlakroppar för råd om framtiden, är fel enligt Bibeln i 3 Mosebok19:26 ;22:27 ; 5 Mosebok 18:11-14; 2 Kungaboken 17:16; 21:3,5; 2 Krönikeboken 33:3-6.
Kvinnor: I Bibeln har män och kvinnor olika roller. När det gäller värde visar dock Galaterbrevet3:28 att det varken finns man eller kvinna i Kristus Jesus; alla troende har förmånen att vara Guds barn.
Vin: Gamla testamentet visar att det är tillåtet att dricka vin, men Efesierbrevet 5:18 uppmanar oss att inte bli berusade. Alawiterna dricker vin, men jag har inga belägg för att de heller anser att man ska bli berusad.
Evangeliet för alawiterna (och alla andra)
Gud är större än våra tankar: Alawiterna tror med rätta att Gud är mer komplex än bara Allah, men de dyrkar Muhammed, Ali och Saliman al-Farisi som Gud. Det är förvånande att de skulle dyrka Muhammed, som lärde att han inte var Gud, och inte dyrka Jesus, när han och de tidiga kristna redan århundraden tidigare hade lärt att Jesus var Gud. Jesus visade inte att han var Gud enbart i någon abstrakt mening, utan han tog emot tillbedjan, förlät synder – vilket endast Gud kan förlåta – och accepterade att andra också kallade honom Gud.
Gud skapade oss: Har du någonsin stannat upp och undrat varför Gud överhuvudtaget skapade människor? Koranen ger inget direkt svar, men Bibeln ger ett antal skäl.
• Vi skapades till Guds ära (Jesaja 43:7; 62:3) för att förkunna hans lov (Jesaja 43:21) som hans vittnen (Jesaja 43:10)
• Gud älskar oss och har sin glädje i oss (Sefanja3:17 )
• Precis som en far älskar sina barn (Malaki 1:6; 1 Johannes 3:1) tar Gud hand om oss. (Psaltaren 8:4; Nahum 1:7; 1 Petrus 5:7)
• Gud vill att vi ska leva med honom för evigt (Uppenbarelseboken 21:3; 2 Korintierbrevet 5:4)
• Vår glädje (Filipperbrevet 3:1) och vårt ljus kommer att vara Gud (Uppenbarelseboken21:23 –25; Johannes 1:5,7–9), vilket är bättre än att se fram emot vin (Psaltaren 4:7)
• Vi är skapade i Kristus Jesus för att utföra gärningar (Efesierbrevet2:10 )
Vi har ett syfte, och låt inte religion eller något annat hindra dig från att uppfylla vårt syfte.
Människor flyr från Guds sanning: Vi har inga skäl att se ner på ”alawiter” som tror att Ali lever idag på solen, eller de som tror att Ali lever på månen, för har inte de flesta människor, vid ett eller annat tillfälle valt att tro på något bara för att de ville det, utan att i första hand bry sig om sanningen? Inte bara föredrar människor att tro på galna, påhittade läror, utan de vill inte heller tro att Guds väg är den bästa vägen. När någon som känner till sanningen om Gud bestämmer sig för att ta droger, bli berusad, leva omoraliskt eller jaga efter pengar som sin avgud, är då deras tänkande mer rationellt än alawiternas? Nej, utan Gud befinner vi oss alla i samma båt, och Gud behövde inte bara uppenbara sanningen, utan Han måste också vägleda människor till den, eftersom människor är så benägna att jaga efter detta livets bedrägerier.
Det finns en väg, Guds väg: Även om vi alla har vänt oss bort från Gud och följt våra egna villfarelser, var Gud inte färdig med oss. Medan vi fortfarande var Guds fiender sände Gud sin Son Jesus Kristus för att dö för oss, vilket Romarbrevet 5:10–11 visar. Vanliga profeter kom för att undervisa; Jesus undervisade inte bara som andra profeter, utan han kom för att dö för våra synder (Joh1:29 ; 1 Timoteus 2:6; 1 Johannes 2:2). Jesus sade i Johannes 14:6: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Vi måste söka Gud: Jesus sa till oss att vi måste söka honom i Matteus 7:7–12. I Matt7:14 tillägger han: ”Gå in genom den trånga porten. Ty bred är porten och rymlig är vägen som leder till fördärvet, och många är de som går in genom den. Men trång är porten och smal är vägen som leder till livet, och få är de som finner den.”
Vi måste bekänna Jesus som Herre: ”Om du med din mun bekänner att ’Jesus är Herre’ och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, och med munnen bekänner man och blir frälst. Det är precis som Skriften säger: ’Den som tror på honom skall aldrig bli till skam.’ Ty det finns ingen skillnad mellan jude och grek: samma Herre är allas Herre och ger rikligt åt alla som åkallar honom, ty ’var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.’” (Romarbrevet 10:9–13)
Referenser och webblänkar Gäller från och med den 6 juli 2013
First Encyclopedia of Islam, vol. 6, s. 964–976. E.J. Brill, 1913–1936.
The Encyclopedia of Islam, ny utgåva, vol. 8, s. 146–149. E.J. Brill, 1995.
www.gospelcom.net/apologeticsindex/a21.html har ett antal sidor som handlar om islam och Mellanöstern.
http://www.lexicorient.com/e.o/alawites.htm ger information om alawiternas trosuppfattningar.
För mer information, kontakta www.MuslimHope.com
Fler referenser om alawiterna och kvinnor
*Shorter Encyclopedia of Islam*, H.A.R. Gibb och J.H. Kramers, E.J. Brill, s. 454
”Kosmogoni och eskatologi. Enligt nusairierna finns det omedelbart under den obeskrivliga gudomen en andlig värld av himmelska varelser (eller stjärnor) som utgår från honom i följande hierarki: ism, bab och andra ahl al-maratib (av de sju första klasserna); det är den ’stora lysande världen’ (’alam kabir nurani); när de uppenbarar sig här nedan är det för att gradvis leda tillbaka till himlen den ’lilla lysande världen’, fallna varelser, halvmaterialiserade, fångna i de kroppar som är deras gravar; denna process återupplivar dem och för dem tillbaka till himlen för att bilda de sju sista klasserna av ahl al-maratib (119 000 av totalt 124 000 = det traditionella antalet profeter); därefter kommer den ”lilla mörkrets världen” (zulmani), släckta ljus, själar som fördömelsen materialiserar (kumsan al-masukhiya) i kvinnors och djurs kroppar; och slutligen den ”stora mörkrets världen”, bestående av alla ”motståndare” (addad) till den stora lysande världen; demoner, som efter oräkneliga förvandlingar i lik av mördade människor eller slaktade djur, vilka fortfarande darrar efter döden, reduceras till livlös eller passiv materia (smidda metaller m.m.). Precis som fallet sker genom sju stadier (tvivel om gudomliga uppenbarelser), så genomgår återvändandet till de utvaldas himmel sju cykler eller adwar av gudomliga utstrålningar.”
The New Encyclopedia of Islam av Cyril Glassé. Rowman & Littlefield Publishers, Inc. 2008
”Alawiternas trosuppfattningar och sedvänjor är, precis som hos liknande sekter, ytterst heteroklita [heterogena] och varierar från grupp till grupp. ’Alawierna har en samling skrifter som kallas Kitab al-Majmu’ (’Samlingsboken’) och som utgör deras ’heliga bok’; denna sägs bland annat innehålla fragment av en förvanskad version av Aristoteles’ Nikomachiska etiken. En annan viktig bok, fylld av persiska idéer, är Kitab al-Haft ash-sharif (’De ädla sju:s bok’) eller Kitab al-Ashbar wa’l-Azilla, ’boken om fantomer och skuggor’, där Gud i begynnelsen skapar ’en skugga som kastar ljus’, och ljuset är inneslutet i själarna. … Det finns en tro att Vintergatan består av förgudade själar hos de sanna troende. De har även inslag av kristendom; alawiterna använder vissa kristna namn och firar, på sitt eget sätt, vissa kristna helgdagar; det rapporteras att de religiösa gudstjänsterna för khassah (de invigda utvalda) – de övriga, som är ”profana”, kallas ”ammah” – inkluderar en mässliknande ceremoni, Quddas, med en välsignelse (om inte helgande) av nattvardens element, i synnerhet vinet, och innehåller till och med hänvisningar till ”kropp och blod” som är ”evigt liv”. … Alawiternas religiösa ritualer utförs i hemlighet, i deras egna samlingsplatser, som inte är öppna för utomstående. Dessa ritualer innefattar stegvisa invigningar där novisen gradvis stiger upp i sektens inre kunskap; samtidigt kan han då tas emot i gemenskapens styrande oligarki, som domineras av familjeklaner. Alawiterna tror att kvinnor inte har själar (vilket står i direkt strid med islamisk lära). Liksom druserna tror alawiterna att deras verkliga antal inte förändras, troligen genom reinkarnation, och att detta antal är 112 000. (En liknande tro återfinns bland sufier i Nordafrika och kanske även på andra håll, nämligen att antalet ’helgon’ alltid är konstant inom islam från början till nutid.)”
Encyclopedia of Islam, ny utgåva (11 volymer), volym 8. Redaktörer: C.E. Bosworth, E. van Donzel, W.P. Heinrichs och G. Lecomte. E.J. Brill 1995, s. 147–148
”Liksom ghulat vördar nusayriyya ’Ali ibn Abi Talib som den högsta och eviga Guden (al-ilah al-a’zam, al-kadim al-azal). Grunden för den nusayriska läran är en kosmogoni av gnostisk karaktär (Sulayman, Bakura, 59–61; Halm, Gnosis, 298ff.). I tidernas begynnelse var nusayrernas själar ljus som omgav och prisade Gud; sedan gjorde de uppror mot Honom och ifrågasatte Hans gudomlighet. Sedan dess har de kastats ned från de himmelska höjderna och förvisats till jorden, där de är instängda i materiella kroppar och dömda till metempsykos [reinkarnation] (tidsbunden nasukhiyya för de utvalda, evig nasukhiyya för de fördömda). Under deras fall uppenbarar sig den högste Guden för dem sju gånger och uppmanar dem till lydnad, men de vägrar. Vid varje uppenbarelse åtföljs Gud, som kallas ”Essensen” (ma’na) , av två underordnade hypostaser: ”Namnet” (ism), som också kallas ”Slöjan” (hidjab), och ”Porten” (bab). I det jordiska livet uppenbaras denna trio i talrika fall: ma’na inkarneras successivt i Abel, Set, Josef, Josua, ’Asaf, Sankt Petrus och ’Ali b. Abi Talib, därefter i imamerna fram till den elfte, al-Hasan al-’Askari; alla dessa är därför manifestationer av gudomligheten. Deras sanna karaktär döljs dock av närvaron av hidjab eller ism (Adam, Noa, Jakob, Mose, Salomo, Jesus och Muhammed), och var och en av dem åtföljs av en bab. Den centrala triaden under den islamiska perioden är ’Ali (ma’na), Muhammed (ism, hidjab) och Salman al-Farisi (bab). … Den som erkänner ma’nas gudomlighet blir frälst och kan undkomma metempsykosen; hans själ, befriad från kroppen och förvandlad till en stjärna, återupptar sin resa tillbaka genom de sju himlarna för att nå det slutgiltiga målet (ghaya), nämligen kontemplationen (my’ayana) av det gudomliga ljuset. Kvinnor är uteslutna från detta eftersom de är födda ur djävularnas synder; av denna anledning har de inte rätt att delta i männens ritualer (Sulayman, Bakura, 61).
Hänvisningen till Sulayman avser Sulayman Efendi, al-Bakura al-sulaymaniyya fi kashf asrar al-diyana al-nusayriyya, Beirut 1864;