< Abu Dawuds hadither

Haditherna är samlingar av Muhammeds ord och handlingar, liksom hans tidiga följeslagares. Abu Dawud-samlingen är en av de sex auktoriserade hadithsamlingarna inom sunni-islam. (Några muslimer accepterar en sjunde, Muwatta Malik, men de flesta accepterar endast sex.) Haditherna tillsammans med Koranen utgör grunden för den muslimska sharialagen. Här är några intressanta saker som Abu Dawud-haditherna säger.

Varje nyhet är en innovation, och varje innovation är ett fel. Abu Dawud vol. 3 nr 4590 s. 1294

Det finns ingen innovation efter det att sunna har fastställts. Abu Dawud, vol. 3, nr 4595, s. 1296

Akta er i framtiden för människor som endast håller fast vid Koranen och förkastar Sunna. Abu Dawud vol. 3 nr. 4587–4589 s. 1293–1294

Precis som det är nödvändigt att lyda Koranen, är det likaså nödvändigt att följa innehållet i haditherna och Sunna. Abu Dawud, vol. 2, översättarens fotnot 887, s. 405

Vad gör en sunnimuslim till sunni?

De tre första kaliferna var Abu Bakr, Umar och Uthman. Uthman standardiserade Koranen genom att beordra att alla tidigare exemplar skulle brännas, och Uthman anklagades för att ha placerat släktingar och favoriter vid makten. När vissa muslimer dödade Uthman eftersom de ansåg att han var olämplig som kalif, övertog Ali då den rollen. Därefter följde fyra avgörande inbördeskrig:

’Ali mot A’ishas armé i kamelslaget

Ali mot kharijiterna (Khwaraj)

Ali mot Mu’awiyah om kalifposten i slaget vid Siffin

Mu’awiyah och senare kalifer mot kharijiterna

Efter detta ville Mu’awiyah att kalifatet skulle vara ärftligt, och hans korrupta son Yazid blev nästa kalif. Men om kalifatet verkligen var tänkt att vara ärftligt … så lät Yazid mörda 'Alis son och Muhammeds sonson Husain.

Kharijiterna, främst i Irak, mördade 'Ali och försökte mörda Mu’awiyah. De var ingen särskilt sammanhållen grupp, utan liknade snarare anarkistiska terrorister och gerillastridare. Det tog lång tid att bli av med dem, och det lyckades först genom att avrätta dem som stödde kharijiterna och underlät att informera myndigheterna om dem.

Den fraktion som var lojal mot ’Ali och hans ättlingar kallades ”anhängare”, varifrån ordet shiit härstammar. De fanns främst i Irak, Persien och delar av Egypten, även om de ungefär 400 år senare utgjorde den dominerande muslimska gruppen. Alla shiiter (utom de ziyaditiska shiiterna) anser att de andra muslimerna hade fel när de nekade Ali, Muhammeds svärson, kalifatet. Under den högsta auktoriteten hos Husains efterträdare utvecklade de många traditioner, som i viss mån liknar den katolska kyrkans.

Sunniterna anser att Abu Bakr, Umar, Uthman, (vanligtvis) Ali och (vanligtvis) Mu’awiyah var rättmätiga kalifer, även om de i allmänhet är överens om att Yazid var en dålig kalif. De fanns främst i Syrien och delar av Egypten. Vissa av de sunnitiska kaliferna blev mycket korrupta; en drunknade till och med i en vinförråd. Uppror ledde till att kalifatets dynastier byttes ut, och många gånger var kalifen, den högsta sunnitiska ledaren, i dåligt anseende. Drygt 200 år efter Muhammeds död skrev sunnitiska lärda ned sex samlingar av auktoritativa hadither, eller traditioner om vad Muhammed sade och gjorde. Dessa har inte samma auktoritet som Koranen, och sunniterna medger öppet att det kan ha smugit sig in vissa fel. Men dessa utgör grunden för den muslimska lagen, kallad sharia. De kan jämföras med den ortodoxa kristendomen, som har en omfattande tradition som är mycket auktoritativ för dem. Även shiiterna accepterar mycket av det som finns i haditherna, även om de uppenbarligen inte skulle acceptera några av de hadither som verkar ha en anti-shiitisk inriktning.

Vad är den viktigaste skillnaden?

Så vad är skillnaden mellan en sunnit och en shiit eller en ghulat-muslim? Det finns tre svar

1) På ytan har de olika trosuppfattningar och sedvänjor: vördnaden för ’Ali, utövandet av ”tillfälligt äktenskap” (mu’tah), besök vid muslimska helgons gravar, självpiskning och firandet av Ashura är några shiitiska sedvänjor som sunniterna inte utövar. En del sunniter anser inte alls att shiiter är riktiga muslimer, även om de flesta gör det, och de får resa till Mecka, även om de tidigare har varit tvungna att betala en extra skatt.

2) Bakom dessa frågor ligger dock den verkliga frågan om auktoritet. Utanför Koranen: bygger den religiösa lagen – inklusive vem som får leva och vem som ska dö – på vad de shiitiska imamerna säger, med sina traditioner, eller bygger den på de sunnitiska traditionerna som ligger till grund för sharialagen? Alternativt: härrör auktoriteten utanför Koranen från skrifter av någon annan, som kanske själv har författat en bok?

3) Orsaken till splittringen mellan sunniter och shiiter grundade sig på

när en kalif skulle störtas och dödas,

hur man avgör vilken rivaliserande kalif man borde ha följt. Men under århundradenas lopp blev kalifatet så korrupt och svagt att turkarna till slut avskaffade det. Så den viktigaste skillnaden mellan sunniter och andra muslimer idag är

a) att sunniterna accepterar haditherna som den högsta auktoriteten inom islam efter Koranen,

b) sunniter accepterar inga senare böcker, profeter, mahdier eller andra ”efterträdare” till Muhammed.

Abu Dawuds plats

Av de sex hadithsamlingarna var den tredje viktigaste den av Abu Dawud/Da’ud/Daw’ud/Dawood al Sidjistani (vol. 1 s. v). Han levde 817–888/889 e.Kr. (eller dog 275 e.H.). Han fullbordade sin samling år 864/865 e.Kr. (241 e.H.). Abu Dawud samlade 4 800 hadither ur de påstådda 500 000. Han utgick från principen att ”överförare anses vara trovärdiga så länge det inte finns några formella bevis som diskrediterar dem.” I resten av denna uppsats kommer några av de intressanta aspekterna i denna samling att belysas.

Abu Dawud kom från Sijistan i Persien. Han lärde ut att ’Ali var en god kalif (Abu Dawud, vol. 3, nr 4614, s. 1300). Abu Dawuds far befann sig vid Siffin på ’Alis sida. (vol. 1, s. iii)

Forskarna är oeniga om huruvida han var hanbalit eller shafiit. (vol. 1, s. iv). När han slutförde sin samling år 241 e.H. överlämnade han den till Ahmad Hanbal (vol. 1, s. iv, v). Han levde i ytterligare 24 år därefter och avled år 265 e.H. 4 800. Det finns sju bevarade exemplar, varav fyra är välkända (vol. 1, s. vii)

Bilder i hemmen

Änglar träder inte in i ett hus där det finns en bild, en hund eller en person som är sexuellt oren. (Med ”sexuellt oren” avses här inte omoralisk, utan en person som ännu inte har tvättat sig efter samlag.) Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 227, s. 55–56

Muhammed begav sig till Fatimas hus, men vände om när han såg en mönstrad gardin. Abu Dawud, vol. 3, bok 21, nr 3746, s. 1060

Det är tillåtet för barn att leka med dockor; de faller inte under kategorin förbjudna avbildningar av levande varelser. Abu Dawud, vol. 3, nr 4913–1914, fotnot 4288, s. 1373.

Mot icke-muslimer

”… ni bör veta att paradiset ligger i svärdens skugga.” Abu Dawud, vol. 2, nr 2625, s. 727

Mohammed ledde en överraskningsattack mot Banu al-Mustaliq-stammen medan de var ouppmärksamma och deras boskap drack vatten.” Abu Dawud, vol. 2, nr 227, s. 727–728

Det är tillåtet att driva med dem som talade emot Mohammed. Abu Dawud, vol. 3, nr 4997, s. 1394–1395

En muslim red i förväg och varnade en by att de skulle skyddas om de blev muslimer. Det gjorde de. De andra muslimerna klagade på att den första muslimen berövade dem krigsbyten. Abu Dawud, vol. 3, nr 5062, s. 1409–1410.

Det fanns avsiktliga skillnader mellan de lagar som Gud gav judarna och de kristna och det som Gud gav muslimerna. Abu Dawud, vol. 2, nr 2336, s. 643; vol. 2, nr 2346 och fotnot 1678, s. 646

”Kämpa mot människor tills de säger att det inte finns någon annan gud än Allah”, upphävde en tidigare tradition. Abu Dawud, vol. 2, nr 3188, s. 908

Den som dödar en vantro är garanterad paradiset. Abu Dawud, vol. 2, nr 2489, s. 690. Se även Abu Dawud, vol. 2, fotnot 1843, s. 691

Att strida mot judar och kristna ger större belöning än att strida mot andra. Abu Dawud, vol. 2, nr 2482, fotnot 1831, s. 688

Muhammed förvisade alla judar som bodde i Medina. Abu Dawud, vol. 2, nr 2999, s. 802. Han beordrade att polyteisterna skulle förvisas. Abu Dawud, vol. 2, nr 3023, 3024, 3026, s. 860

Tvinga judar och kristna att gå på den smalaste delen av vägen. Abu Dawud, vol. 3, nr 5186, s. 1436

Mohammed offrade en kamel för att upprör de otrogna. Abu Dawud, vol. 2, fotnot 1046, s. 459

Muslimer bröt ett fördrag med kristna eftersom de påstods bedriva ocker. Abu Dawud, vol. 2, nr 3055, s. 865

Man får döda en muslim endast av tre skäl, varav ett är avfall från tron. Abu Dawud, vol. 3, nr 4487, s. 1260

Man får inte döda en muslim för att denne har dödat en icke-troende. Om någon beviljas skydd av en muslim, har denne skydd av alla muslimer. Abu Dawud, vol. 3, nr 4515, s. 1270–1271

Judar och graven

En jude som förbjöd andra judar att skära sig där urin fallit straffades i graven. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 22, s. 6

Blodspengar för en dhimmi brukade vara hälften av vad de var för en muslim. Kalifen 'Umar höjde dock blodspengarna för muslimer med 50 %, men lämnade beloppet för dhimmier oförändrat. Abu Dawud, vol. 3, nr 4527, s. 1274


Gravar

Gå inte på en muslims grav med skor på fötterna. Abu Dawud, vol. 2, nr 3224–3225, fotnoter 2696–2697, s. 917–918

I Banu al-Najjar tog muslimerna över marken och grävde upp de icke-troendes gravar i jakt på skatter. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 454, s. 118

Ett påstått mirakel där Muhammed angav vilken grav som skulle grävas upp för att hitta skatter. Det är dessutom tillåtet för muslimer att gräva upp icke-muslimers gravar om de kan dra någon nytta av det. Abu Dawud, vol. 2, nr 3082 och fotnot 2556, s. 878

Allah har förbjudit jorden att förtära sina profeters kroppar. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1042, s. 269 och vol. 1, nr 1526, s. 397

Profeternas kroppar lever i sina gravar och de kan höra. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 514, s. 269

Vetenskap och vidskepelse

Applicera ögondroppar eller använd småstenar ett udda antal gånger. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 35, s. 8

Hygien: När folk frågade om att dricka ur en brunn där det fanns menstruationskläder, döda hundar och illaluktande saker, sade Mohammed att vattnet är rent och inte förorenat av någonting. Abu Dawud, vol. 1, kap. 35, nr 66–67, s. 16–17

Mugharrihum-stammen har en del jinn-ursprung i sig. Abu Dawud, vol. 3, nr 5088, fotnot 4436, s. 1415–1416

Mohammed visade rädsla när han såg regn eller vind. Abu Dawud, vol. 3, nr 5079–5080, s. 1414

Den ena vingen på en fluga bär på en sjukdom, och den andra på botemedlet. Abu Dawud, vol. 3, bok 21, nr 3835, s. 1080

Koppning är den bästa medicinen. Abu Dawud, vol. 3, nr 3848, 2850, 2851, s. 1084

Mohammed sade att om någon låter sig bli koppad den 17:e, 19:e eller 21:a i månaden, kommer det att vara ett botemedel mot alla sjukdomar. Abu Dawud, vol. 3, nr 3852, s. 1084

Mohammed uppmanade människor med smärta i benen att färga sig med henna. Abu Dawud, vol. 3, nr 3849, s. 1084

Efter att ha ätit ska man antingen slicka på handen eller ge den till någon annan att slicka på. Abu Dawud, vol. 3, bok 21, nr 3838, s. 1081

Upprepning

En man som säger vissa saker kommer inte att drabbas av plötsligt lidande den dagen eller natten. Abu Dawud, vol. 3, nr 5069, s. 1411

Meningslös upprepning av bönen är inte giltig, utom vid recitationen av Fatiha al-Kitab [Sura 1]. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 818–821 och fotnoterna 371–373, s. 208–209; vol. 1, bok 2, nr 822, s. 210

Fatima klagade till Mohammed över att hon var tvungen att använda kvarnstenen och bad om en slav (krigsfånge). Mohammed gav henne ingen, men han sa att han gav henne något bättre. Han sa åt henne att säga ”Ära vare Allah” 33 gånger, ”Lovad vare Allah” 34 gånger och ”Allah är den störste” 34 gånger. Abu Dawud, vol. 3, nr 5044–5045, s. 1405

Försoning och belöningar

”Om någon badar på en fredag, tar på sig sina finaste kläder, smörjer sig med lite parfym om han har någon, sedan går till gemensam bön (i moskén) och ser till att inte trampa över människor, sedan ber det som Allah har föreskrivit för honom, och sedan förblir tyst från det att imamen kommer ut tills han avslutar sin bön, kommer detta att sona hans synder under den föregående veckan.” Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 343, s. 91.

Män säger till sina hustrur när de ska bada: ”Om någon ser till att (sin hustru) tvättar sig och han själv tvättar sig på fredagen, går dit tidigt (till fredagsbönen), närvarar vid predikan från början, går till fots och inte åker, tar plats nära imamen , lyssnar uppmärksamt och inte ägnar sig åt tomt prat, kommer han att få belöningen för ett års fasta och nattbön för varje steg han tar.” Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 345, s. 91. Belöningen gäller maken; det nämns inte uttryckligen någon belöning för hustrun.

Muhammed bad om att få sina synder borttagna och tvättade bort med vatten, snö och hagel. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 780, s. 200.

Muhammed bad om förlåtelse. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 849, s. 217; vol. 1, bok 2, nr 876–878, s. 224–225. Se även Abu Dawud, vol. 2, nr 2382, s. 655

Muhammed fick sina tidigare och framtida synder förlåtna. Abu Dawud, vol. 3, nr 4945, s. 1380

Det finns en timme på fredagen då Allah beviljar allt som begärs av honom. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1043–1044, s. 270

Om man utför tvagningen, ber och håller tyst på fredagen, förlåts alla synder under en vecka. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1045, s. 270

”Bot på 1 dinar eller en halv dinar för att ha uteblivit från fredagsbönen.” Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1048–1049, s. 271–272

Om det någon säger sammanfaller med vad änglarna säger, förlåts alla tidigare synder. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 847, s. 217

”Umm Salamah sade att hon hörde Allahs apostel (frid vare med honom) säga: Om någon klär sig i ihram för hajj eller ’umrah från Al-Aqsa-moskén till den heliga moskén, kommer hans tidigare och senare synder att förlåtas, eller så kommer han att garanteras paradiset. Berättaren ’Abd Allah var osäker på vilket av dessa ord han hade sagt...” Abu Dawud, vol. 2, nr 1737, s. 457

Tio saker kan få Allah att förlåta dina synder. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1292, 1295, s. 340–341

Om man ber på natten eller fastar under Ramadan, kommer alla synder att förlåtas honom. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1366, 1367, s. 358–359

Säg något 33 gånger och upprepa det sedan tre gånger, så kommer alla synder att förlåtas. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1499, s. 392–393.

En muslim som inte är hycklare och som blir sjuk sonar sina synder. Abu Dawud, vol. 2, nr 3083, 3086, 3087, s. 879–881

Om 40 eller fler goda muslimska män ber vid en muslims begravning, kommer han att bli förlåten. Abu Dawud, vol. 2, nr 3164, fotnot 2638, s. 900

Att dricka vin

Det är förbjudet att dricka vin. Abu Dawud, vol. 3, nr 3661–3672, s. 1041–1043

Om man dör i berusat tillstånd kommer man inte att få dricka i nästa liv. Abu Dawud, vol. 3, nr 3671, s. 1043

Om något är berusande är även en liten mängd förbjuden. Abu Dawud vol. 3 nr. 3673 s. 1043–1044; vol. 3 nr. 3679 s. 1045

Om en muslim inte vill sluta dricka vin, ska man bekämpa honom. Abu Dawud, vol. 3, nr 3675, s. 1044

Det är förbjudet att köpa eller sälja vin. Abu Dawud, vol. 3, nr 3666, s. 1042

Muhammed förbjöd försäljning eller konsumtion av vin, kött från döda djur och grisar. Abu Dawud, vol. 2, nr 3478–3484, s. 991–992

Lögn

”Hunaid bin 'Abd al-Rahman citerade sin mor som sade: ”Profeten (frid vare med honom) sade: Den som förfalskade för att ställa saker till rätta mellan två personer ljög inte. I versionen av Ahmad bin Muhammad och Musadda står det: ”Lögnaren är inte den som förbättrar relationen mellan människor genom att säga det som är gott och öka det goda.” Abu Dawud, vol. 3, nr 4902, s. 1370–1371

”Umm Kulthum, dotter till 'Uqbah, sade: Jag hörde inte Allahs sändebud (fred vare med honom) ge tillåtelse till att människor säger något falskt, utom i tre fall. Allahs sändebud (frid vare med honom) brukade säga: Jag betraktar inte som lögnare en man som ställer saker till rätta mellan människor och säger ett ord med vilken han endast avser att ställa saker till rätta, och en man som säger något i krig, och en man som säger något till sin hustru och hustrun säger något till sin make.” Abu Dawud, vol. 3, nr 4903, s. 1371.

Om någon medvetet tillskriver Muhammed en lögn, är deras vistelseort helvetet. Abu Dawud, vol. 3, kap. 1372, bok 19, nr 3643, s. 1036.

Mot slutet kunde Muhammed skriva

Muhammed kallades för analfabet. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 976, 977, s. 250. Ändå…

skrev Muhammed senare ett testamente åt en muslim vid namn al-Harith al-Tamami. Abu Dawud, vol. 3, nr 5062, s. 1410, eller samma eller ett annat dokument åt Bilah bin Harith al-Muzani. Abu Dawud, vol. 2, nr 3056, s. 870

Abu Dawud, vol. 2, nr 2993, s. 849 nämner ett dokument skrivet av Mohammed, liksom Abu Dawud, vol. 2, nr 3021, s. 859–861

’Uthman och Koranen

”Yazid al-Farisi sade: Jag hörde Ibn 'Abbas säga: Jag frågade 'Uthman bin 'Affan: Vad fick dig att placera (suran) al-Bara’ah, som tillhör mi’in (sura) (som innehåller hundra verser) och (sura) al-Anfal, som tillhör mathani (sura) i kategorin al-Sab’u al-tiwal (de första långa sura eller kapitlen i Koranen), och att du inte skrev ’I Allahs namn, den Barmhärtige, den Nåderike’ mellan dem? 'Uthman svarade: När verserna i Koranen uppenbarades för Profeten (frid vare med honom), kallade han på någon att skriva ner dem åt honom och sade till honom: ”Placera denna vers i den sura där det och det har nämnts”; och när en eller två verser uppenbarades brukade han säga på samma sätt. … Därför placerade jag dem i kategorin al-sab’u al-tiwal (de sju långa surorna), och jag skrev inte ’I Allahs namn, den Barmhärtige, den Nådige’ mellan dem.” Abu Dawud vol. 1, bok 2, kap. 276, nr 785, s. 201–202

Variationer i Koranen

Sura1:46 Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3383, s. 1116

Sura 18:76 Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3384, s. 1116

Sura 18:86 Abu Dawud vol. 3 fotnot 3385 s. 1116

Sura 24:35 Abu Dawud vol. 3 fotnot 3387 s. 1116

Sura 34:23 på grund av vokaler och en konsonant. Abu Dawud vol. 3 fotnot 3392 s. 1117

Sura 39:59. Här används ett feminint pronomen för ”själ”, medan de välkända läsningarna har ett maskulint pronomen. Abu Dawud, vol. 3, nr 3979, fotnot 3393, s. 1117

Sura 65:1 enligt Ibn 'Abbas, Abu Dawud, vol. 2, nr 2192, fotnot 1520, s. 591–592

Sura 89:86 Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3399, s. 1118

Sura 89:25–26 Abu Dawud vol. 3 fotnot 3408 s. 1119

Sura12:23 på grund av vokalerna. Haita (folket i Kufa och Basra) eller Hita (folket i Medina och Syrien). Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3411, s. 1120

Sura 18:86 beroende på vokaler. Hamiya med ett långt ”a” för varmt vatten, eller hami’ah som betyder myskigt [grumligt?] vatten. Abu Dawud vol. 3 fotnot 3408 s. 1120

Sura2:58 Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3413, s. 1121

Variation i sura 24:1 (saknat eller ett extra ”r”: faradnaha (och som Vi har föreskrivit) jämfört med majoritetens farradnaha (som Vi har beskrivit i detalj)) Abu Dawud, vol. 3, fotnot 3414, s. 1121

Den sista delen av sura 73 kom 12 månader efter den första delen. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1337–1339, s. 352–353

Upphävande av delar av Koranen

Sura 73:2–3 upphävs av Sura 73:20. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1299, s. 343

Sura 2:184 är upphävd. Abu Dawud, vol. 2, nr 2308. Se även samma källa, fotnot 1636, s. 632.

Sura9:44 har upphävts av Sura 24:62. Abu Dawud, vol. 2, nr 2765, s. 776

A’ishas ålder vid giftermålet

”’A’isha sade: Allahs sändebud (frid vare med honom) gifte sig med mig när jag var sju år gammal. Berättaren Sulaiman sade: Eller sex år. Han hade samlag med mig när jag var nio år gammal.” Abu Dawud, vol. 2, nr 2116, s. 569

A’isha lekte med dockor och andra flickor. När Mohammed kom in gick de andra flickorna ut, och när Mohammed gick ut kom de tillbaka in. Abu Dawud, vol. 3, nr 4913, s. 1373

A’ishah sade: ”Jag brukade leka med dockor. Ibland kom Allahs apostel (frid vare med honom) in till mig när flickorna var hos mig. När han kom in gick de ut, och när han gick ut kom de in.” Sunan Abu Dawud, vol. 3, nr 4913, s. 1373. Observera noga att detta INTE innebär att Mohammed hade samlag med A’isha medan hennes lekkamrater såg på. Det står snarare att lekkamraterna lekte med henne, och att de gick ut när Mohammed kom förbi, och kunde komma tillbaka efter att han hade gått.

”’A’isha sade: Allahs apostel (frid vare med honom) gifte sig med mig när jag var sju eller sex år gammal. När vi kom till Medina kom några kvinnor. Enligt Bishrs version: Umm Ruman kom till mig när jag gungade. De tog mig, förberedde mig och smyckade mig. Jag fördes sedan till Allahs apostel (må frid vara med honom), och han inledde samlivet med mig när jag var nio år. Hon stoppade mig vid dörren, och jag brast ut i skratt.” Abu Dawud vol. 3 nr 4915 s. 1374

”Abu Dawud sade: Det vill säga: Jag fick min första menstruation, och jag fördes in i ett hus, och där fanns några kvinnor från Ansari (Hjälparna). De sade: ’Med lycka och välsignelse.’ En av deras överleveringar har införlivats i den andras.”

”Den ovan nämnda överleveringen har också förmedlats av Abu Usamah på liknande sätt genom en annan kedja av berättare. Denna version lyder: ’Med lycka.’ Hon (Umm Ruman) anförtrodde mig åt dem. De tvättade mitt huvud och klädde om mig. Ingen kom plötsligt till mig förutom , Allahs sändebud (frid vare med honom), på förmiddagen. Så de anförtrodde mig åt honom.” Abu Dawud, vol. 3, nr 5916 (tryckfel, egentligen 4916), s. 1374

’A’ishah sade: När vi kom till Medina kom kvinnorna till mig medan jag lekte på gungan, och mitt hår nådde upp till öronen. De hämtade mig, gjorde mig i ordning och smyckade mig. Sedan förde de mig till Allahs sändebud (frid vare med honom) och han inledde samlivet med mig, när jag var nio år. Abu Dawud, vol. 3, nr 4917, s. 1374

”Den ovan nämnda traditionen har också överlämnats av Hisham bin 'Urwah genom en annan kedja av berättare. Denna version tillägger: Jag gungade och hade mina vänner med mig. De förde mig till ett hus; där fanns några kvinnor från Ansar (Hjälparna). De sade: ’Med lycka och välsignelse.’” Abu Dawud, vol. 3, nr 4918, s. 1374

(4919) 'A’ishah sade: Vi kom till Medina och bodde hos Banu al-Harith bin al-Khazraj. Hon sade: Jag svär vid Allah, jag gungade mellan två dadelpalmer. Då kom min mor och fick mig att kliva ner; och mitt hår nådde upp till öronen. Berättaren nämnde sedan resten av överlämnandet.” Sunan Abu Dawud, vol. 3, nr 4915–4919, s. 1374.

Backgammon är inte tillåtet. Abu Dawud, vol. 3, nr 4920, s. 1375

Om en person tvättar sig mer eller mindre än vad som förväntas, har denne gjort fel och överträtt reglerna. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 135, s. 33

Kvinnlig omskärelse nämns som korrekt. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 217, s. 53

Bön

Allah tar inte emot någon persons bön så länge denne är oren. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 60, s. 14

Utför tvagningen och koncentrera dig på bönen, så ”kommer paradiset utan tvekan att bli hans lott”. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 169, s. 41

Diskussion om vad som gäller om man släpper gaser medan man utför tvagningen. Bör man göra om den om man bara känner det, luktar det eller hör ljudet? Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 177, s. 42

Man måste utföra tvagningen på nytt om man har ätit något som tillagats över eld. Senare upphävdes denna regel. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 91, s. 46

Det är inte tillåtet att korsa fingrarna eller knäppa med dem mellan tvagningen och bönen. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 562 och fotnot 246, s. 148

Att fläta ihop fingrarna under bönen ”är bönen hos dem som väcker Allahs vrede”. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 988 och fotnot 479, s. 253

Modernistiska muslimer har fel. Slöjor och att kvinnor hålls åtskilda från män i det muslimska samhället [idag] är ett krav. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 506, s. 267

Citat ur en del av sura 2:144. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1040, s. 268

Enligt uppgift ska en pojke ha gått mellan Mohammed och ett träd, varpå Mohammed förbannade honom och sade att han aldrig mer skulle kunna gå, och han blev därför förlamad. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 707, s. 182

Hanafiterna lyfter inte händerna innan de böjer sig. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 342, s. 193

Oenighet om huruvida händerna ska placeras före knäna eller tvärtom. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 839–840 och fotnot 383, s. 215

Bönen räknas inte om man inte håller ryggen rak under nedfallningen. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 854, s. 219

Om imamen gör ett misstag ska männa prisa Allah och kvinnor klappa händerna. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 439, s. 237; vol. 1, bok 2, nr 939–942, s. 239–240

I samklang med imamen vid ”amen”. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 936, s. 238

Rättslära

De muslimska skolorna hade meningsskiljaktigheter sinsemellan om hur man ska torka av strumporna. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 80, s. 36

Säg inte ”Frid vare med dig” till de levande. Säg istället ”Frid vare med er”. Abu Dawud, vol. 3, nr 5190, s. 1437

Allahs regler skulle ändras på grund av att människor ställde frågor! ”… Den muslim som kränker de andra muslimerna mest är den som frågar om något som inte har förbjudits för människor, och som förklaras förbjudet på grund av hans fråga.” Abu Dawud, vol. 3, nr 4593, s. 1295. Fotnot 401 på samma sida lyder: ”… Profeten (må frid vara med honom) bad muslimerna att inte ställa frågor alltför ofta, så att det inte skulle uppstå svårigheter i de islamiska lärorna.”

Att slå kvinnor

En hustru har rätt att inte bli slagen i ansiktet. Abu Dawud, vol. 2, nr 2137, s. 574

Förnärma inte en hustru och slå henne inte i ansiktet. Abu Dawud, vol. 2, nr 2138–2139, s. 574–575

Att slå kvinnor: ”Iyas bin 'Abd Allah bin Abi Dhubab berättade att Allahs sändebud (fred vare med honom) sade: Slå inte Allahs tjänarinnor, men när 'Umar kom till Allahs sändebud (fred vare med honom) och sade: Kvinnorna har blivit fräcka mot sina män, gav han (profeten) tillstånd att slå dem. Därefter kom många kvinnor till Allahs apostels (frid vare med honom) familj och klagade på sina män. Då sade Allahs apostel (frid vare med honom): ’Många kvinnor har kommit till Muhammads familj och klagat på sina män. De är inte de bästa bland er.’ (1467)” Abu Dawud, vol. 2, nr 2141, s. 575

”Detta visar att hustrur bör lyda sina män. Om de inte lyder eller blir uppkäftiga mot sina män, bör man försöka få dem att bättra sig genom förmaning och uppfostran. Att slå är den sista utvägen. Men det är bättre att undvika att slå så långt det är möjligt.” Abu Dawud, vol. 2, fotnot 1467, s. 575.

”’Umar bin al-Khattab återgav att Profeten (fred vare med honom) sade: En man kommer inte att tillfrågas om varför han slog sin hustru.(1468)” Abu Dawud, vol. 2, nr 2142, s. 575

”Detta innebär att en man gör sitt bästa för att tillrättavisa sin hustru, men om han misslyckas med detta är det tillåtet för honom att slå henne som en sista utväg. Denna tradition innebär aldrig att en make ska slå sin hustru utan någon giltig anledning. Om han slår henne utan att hon har gjort något fel, kommer han att hållas ansvarig och ställas till svars.” Abu Dawud, vol. 2, fotnot 1468, s. 375

Sex med fångar

Sex med fångar: ”Abu Sa’id al-Khudri sade: Allahs sändebud (frid vare med honom) sände en militär expedition till Awtas i samband med slaget vid Hunain. De mötte sin fiende och stred mot dem. De besegrade dem och tog dem till fånga. Några av Allahs apostels (frid vare med honom) följeslagare var ovilliga att ha samlag med de kvinnliga fångarna i närvaro av deras män, som var icke-troende. Därför sände Allah, den Upphöjde, ner Koranversen: (Sura4:24 ) ”Och alla gifta kvinnor är förbjudna för er, utom de (fångar) som era högra händer äger.” Det vill säga, de är tillåtna för dem när de har fullgjort sin väntetid. (1479)” Abu Dawud, vol. 2, nr 2150, s. 577

Salamah tilldelades en fången flicka och hade ännu inte ”löst upp hennes klädnad”. Mohammed tog kvinnan från Salamah och gav henne till mekkanerna som lösen för muslimska fångar. Abu Dawud, vol. 2, nr 2691, s. 749–750.

”Efter fördelningen av krigsbyten får en man ha samlag med slavinnan efter att en menstruationsperiod har gått, om hon inte är gravid. Om hon är gravid bör man vänta tills hon har fött barnet. Detta är den åsikt som Malik, al-Shafi’i och Abu Thawr hyser. Abu Hanifah anser att om både mannen och hustrun tillfångatas tillsammans, kvarstår deras äktenskapsband; de kommer inte att skiljas åt. Enligt majoriteten av de lärde kommer de att skiljas åt. Al-Awza’i hävdar att deras äktenskapsband kommer att bestå så länge de förblir en del av krigsbytena. Om en man köper dem får han skilja dem åt om han så önskar och leva tillsammans med kvinnliga slaven efter en menstruationsperiod. (’Awn al-Ma’bud II.213)” Observera att Muhammed gifte sig med Safiyah direkt efter slaget. Abu Dawud vol. 2 fotnot 1479 s. 577–578.

En muslimsk krigare måste vänta tills en kvinnas menstruationscykel är avslutad innan han har samlag med henne. Abu Dawud, vol. 2, nr 2153–2154, s. 578

’Amr bin Shu’aib berättade på sin fars vägnar att hans farfar återgav att Profeten (frid vare med honom) sade: ”Om någon av er gifter sig med en kvinna eller köper en slav, ska han säga: ’O Allah, jag ber Dig om det goda i henne och i det sinnelag Du har gett henne; jag söker min tillflykt hos Dig från det onda i henne och i det sinnelag Du har gett henne.’ När han köper en kamel ska han ta tag i toppen av dess puckel och säga något liknande.” Abu Dawud, vol. 2, nr 2155, s. 579

Mustahil

En Mustahil (en som ingår ett kortvarigt äktenskap med en kvinna enbart för att hennes tidigare make ska kunna gifta sig med henne igen) är förbannad. Abu Dawud, vol. 2, nr 2071, s. 555

En frånskild kvinna får inte gifta om sig med samma man förrän hon har fullbordat ett äktenskap med någon annan. Abu Dawud, vol. 2, nr 2192, s. 592–593

En kvinna får inte gifta sig på nytt med samma man förrän hon har fullbordat ett äktenskap med en annan man. Abu Dawud, vol. 2, nr 2302, s. 629

Slöjor

En man dödade nästan sin hustru för att hon befann sig utanför huset utan slöja. Hon var ute på grund av en orm. Abu Dawud, vol. 3, nr 5237–5238, s. 1448–1449

”…Allah godtar inte bönen från en kvinna som har nått puberteten om hon inte bär slöja.” Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 639, s. 168

Lagen om att en kvinna måste täcka sitt ansikte ingår i lagen om att hon måste täcka sina könsdelar. Abu Dawud, vol. 2, fotnot 2749, s. 935

Tillfälligt äktenskap

”Al-Zuhri sade: Vi var tillsammans med ’Umar b. ’Abd al-’Aziz. Där diskuterade vi tillfälligt äktenskap. En man vid namn Rabi’ b. Saburah sade: Jag vittnar om att min far berättade för mig att Allahs apostel (frid vare med honom) hade förbjudit det vid avskedspilgrimsfärden (1399). (2068) Rabi’ b. Saburah berättade på sin fars auktoritet: Allahs sändebud (frid vare med honom) förbjöd tillfälligt äktenskap med kvinnor.” Fotnot 1399 lyder: ”Mut’ah (tillfälligt äktenskap) förbjöds av Profeten (frid vare med honom) vid sex tillfällen, nämligen vid slaget vid Khaibar, soning av umran (’Umrat al-Qada), erövringen av Mecka, slaget vid Awtas, slaget vid Tabuk och avskedspilgrimsfärden. Al-Thawri sade: Det korrekta är att tillfälligt äktenskap tilläts två gånger och förbjöds två gånger. Det tilläts före slaget vid Khaibar, men förbjöds vid samma tillfälle. Det tilläts återigen vid erövringen av Mecka och förbjöds vid samma tillfälle. Detta var året för slaget vid Awtas. Därefter förbjöds det för alltid. Detta är den uppfattning som delas av alla följeslagare och lärda. Vissa av följeslagarna ansåg det tillåtet, men drog senare tillbaka sin åsikt. Den nuvarande ståndpunkten är att tillfälligt äktenskap är förbjudet för all framtid enligt alla sunniter (ortodoxa muslimer).” [I motsats till detta håller dock vissa hanbaliter fast vid mu’tah.] Abu Dawud vol. 2 nr 2067–2069 och fotnot 1399 s. 554

Kvinnor inom islam

’Umar beordrade sin son ’Abd Allah att skilja sig från sin hustru, men han vägrade eftersom han älskade henne. Då gick ’Umar till Muhammed, och Muhammed beordrade honom att skilja sig från henne. Abu Dawud, vol. 3, nr 5119, s. 1422

En hustru får inte fasta extra eller låta någon komma in i hemmet utan sin makes tillstånd. Abu Dawud, vol. 2, nr 2452, 2453, s. 677–678

Muhammed tillrättavisade inte en man som slog sin hustru för att hon bad och fastade extra. Abu Dawud, vol. 2, nr 2453, s. 677–678

En svart hund eller en kvinna avbryter bönen. Eller: en hund och en menstruerande kvinna avbryter bönen. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 702, 703, s. 181

Det är förbjudet att be efter eftermiddagsbönen, utom när solen står högt. Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1269, s. 335. Förbjudna tidpunkter för bön nämns också i Abu Dawud, vol. 1, bok 2, nr 1272–1273, s. 336

”’Abd Allah bin 'Umar återgav att Allahs sändebud (frid vare med honom) sade: Jag har inte sett någon som är mer bristfällig när det gäller förnuft och religion än de kloka bland er (kvinnor). En kvinna frågade: ’Vad är bristen i förnuft och religion?’ Han svarade: ’Bristen i förnuftet är att två kvinnor vittnar mot en man, och bristen i tron är att en av er inte fastar under Ramadan (när man har menstruation) och avstår från bön under några dagar.’” Abu Dawud, vol. 3, nr 4662, s. 1312. Fotnot 4082 på samma sida lyder: ”Detta visar att kvinnor är bristfälliga i tron. Utifrån detta hävdar Abu Dawud att tron kan öka och minska.”

En menstruerande kvinna får inte vistas i moskén. (Hon kan dock eventuellt gå in där en kort stund.) Abu Dawud, vol. 1, fotnot 113, s. 57

En menstruerande kvinna får inte recitera Koranen. Abu Dawud, vol. 1, fotnot 111, s. 56

Kvinnor behövde inte komma för att ta igen uteblivna böner under menstruationen. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 262–265, s. 65–66

Ingen samlag med avbrott (en sexuell praktik), gör bara allt med slavinnor och kvinnliga fångar. Abu Dawud vol. 2 nr 2166–2168 s. 582

”Han [Muhammed] svarade: ’Dölj era könsorgan för alla utom för er hustru och för dem som er högra hand äger (sluftjejer).’” Abu Dawud, vol. 3, nr 4006, s. 1123. De behöver inte vara gifta med sluftjejerna.

Abu Dawud, vol. 3, nr 4443–4445, s. 1244 visar att det är tillåtet att ha sex med en slavflicka som man äger, men att en man kommer att piskas för att ha haft sex med sin hustrus slavflicka.

Urin från ett flickbarn ska tvättas bort noggrant; hos pojkar räcker det att stänka över. Abu Dawud, vol. 1, bok 1, nr 374–379, s. 97–98

En kvinna bör inte ge bort en gåva som tillhör den gemensamma egendomen med sin make. Abu Dawud, vol. 2, nr 3539, s. 1006. Detta beror i allmänhet på att en kvinna saknar visdom och intelligens. Abu Dawud, vol. 2, fotnot på s. 1006

”’A’ishah sade: Habibah, dotter till Sahl, var hustru till Thabit bin Qais bin Shimmas. Han slog henne och skadade en del av hennes kropp. Så hon kom till Profeten (fred vare med honom) efter morgonbönen och klagade till honom över sin make. Profeten (fred vare med honom) kallade till sig Thabit bin Qais och sade (till honom): Ta en del av hennes egendom och skilj dig från henne. Han frågade: Är det rätt, Allahs sändebud? Han svarade: Ja. Han sade: Jag har gett henne två trädgårdar i min som brudgåva, och de är redan i hennes ägo. Profeten (frid vare med honom) sade: Ta dem och skilj dig från henne.” Notera att mannen fick tillbaka sina trädgårdar efter att ha slagit sin hustru och skadat en del av hennes kropp. Abu Dawud vol. 2 nr 2220 s. 600

Muslimska rättslärda är oeniga om omskärelse av flickor. Abu Dawud, vol. 3, fotnot 4257, s. 1451

Referenser

Sunan Abu Dawud: Engelsk översättning med förklarande anmärkningar av prof. Ahmad Hasan. Sh. Muhammad Ashraf Publishers, Booksellers & Exporters: Lahore – Pakistan. 1984)

En ofullständig online-lista över Abu Dawuds hadither finns på:

http://cwis.usc.edu/dept/MSA/fundamentals/hadithsunnah/abudawud/

Den heliga Koranen: engelsk översättning av betydelserna och kommentarer. Översatt av 'Abdullah Yusuf 'Ali. Reviderad och redigerad av Presidiet för islamiska studier, IFTA, Call and Guidance. King Fahd Holy Qur-an Printing Complex. (utan datum)

Al-Bukhari: Sahih Al-Bukhari. (översatt av Muhammad Muhsin Khan, utgiven av al Maktabat Al Salafiat Al Madinato Al Monawart. (utan datum) (9 volymer)

Sahih Muslim av Imam Muslim. Översatt till engelska av 'Abdul Hamid Siddiqi. International Islamic Publishing House. (utan datum)

The NIV Study Bible: New International Version. Zondervan Bible Publishers. 1985.

För mer information, kontakta www.MuslimHope.com